PlayStation 3-bloggen

Bloggen har flyttat och den nya adressen är PS3bloggen.se. Klicka här för att komma till den nya sidan och läsa de allra senaste nyheterna, recensionerna och förtittarna!

Det fjärde och sista spelet jag fick testa i helgen är Motorstorm. Inga undertitlar eller extranamn, bara Motorstorm. Vi snackar renodlad körglädje i arkadbetonad rallyform. Men där vanliga racingspel tvingar dig att åka på en utsnitslad bana så låter Motorstorm dig ta dig fram precis som du själv vill. Ska du åka upp för backen och åka över broar, eller ska du hålla dig på marknivå och åka slalom genom terrängen? Eller varför inte skippa det där området helt och bränna rakt genom en karavanby och hitta en helt ny väg? Det är bara några av sakerna man måste tänka på när man kör, för valmöjligheterna är riktigt många. Blixtsnabba val leder till att man ständigt hittar nya genvägar genom banorna, som ändrar form beroende på vad som händer. Genom att bränna genom ett staket kan nya delar öppnas, medan välta ramper kan leda till att vissa delar blir mycket mer svårmanövrerade.

Själva kampanjläget heter ”Festival” och innehåller 21 olika evenemang som man låser upp biljetter till. För att vinna biljetterna måste man uppfylla förvalda kriterier, nämligen att komma bland de tre bästa på en viss bana med en viss typ av fordon (man kan välja mellan minst två fordon per lopp). Totalt så finns det typ ett halvt dussin olika banor, och minst sju olika fordonsklasser, och även om det kanske inte låter som världens flesta så är de riktigt stora, och de olika kombinationerna innebär helt skilda spelupplevelser. De ilsnabba motorcyklarna flänger omkring på banan och kräver en hel del precision för att man inte ska vurpa, medan de kolossala lastbilarna krossar allt motstånd. Strandlopporna studsar omkring och känns nästan okrossbara, men den förhoppningen krossas helt man prejas av en truck, missar ett hopp och bränner rakt in i en bergvägg. När rejäla krockar inträffar så saktas dock tiden ned, medan man sakta och majestätiskt roterar genom luften. Det är riktigt läckert att se detta, och man får en välbehövlig paus från det snabba åkandet.

För snabbt går det, oavsett vad folk har sagt eller undrat över. När man trycker in turboknappen och börjar bränna fram så blir kanterna på skärmen suddiga och man måste verkligen veta var man är på väg om man gör detta i mindre utrymmen. På banan Rock Hopper så går det så fort att det verkligen suger i magen när man hoppar omkring mellan avsatserna, och även om man skulle missa ett hopp så finns det ändå goda möjligheter att man kan fortsätta när man landat en sådär 30 meter längre ned. Banorna är som sagt helt enorma, och man har gott om utrymme att bana sin egen väg fram till mållinjen. Den artificiella intelligensen hos motståndarförarna är dessutom välutvecklad, och man kan lugnt säga att det förekommer en hel del rivalitet. Motorcykelförarna är t.ex. livrädda för lastbilarna, och det med all rätt. Lastbilarna gör nämligen allt de kan för att välta de små ettriga tvåhjulingarna. Det händer inte sällan att flera bilar framför en själv kraschar in i varandra och åker utför ett stup, bara för att de börjat preja varandra och tappat kontrollen över sina fordon. Det är med andra ord en väldigt organisk känsla att åka fram genom banorna.

Trots att jag har varit väldigt imponerad av grafiken i de andra tre spelen (Resistance, Formula One och Genji), så bleknar de i jämförelse med Motorstorm. Allt ser helt underbart ut, från reflektionerna på karosserna under solnedgången, till leran som stänker upp på bilrutan och hjulspåren som ligger kvar på banan under hela loppets gång. Om man pausar spelet så zoomar kameran in på din bil, och börjar sedan rotera runt den i Matrix-liknande ”bullet time”-anda. Man kan dessutom rotera kameran själv och zooma in och ut. Det är väldigt, väldigt imponerande.

Ljudet är också rätt kul upplagt. Eftersom man befinner sig på en stor utomhusfestival så spelas den röjiga musiken (bl.a. Spiritualized, Nirvana och Slipknot) ur jättelika högtalare som finns utplacerade runt om på banorna. Det ger ännu en dimension till spelet, och bidrar verkligen till stämningen.

Man kan även spela Motorstorm med Sixaxis-handkontrollens rörelsekänsliga styrning, men det känns inte helt hundraprocentigt. Jag har mestadels använt de analoga knapparna till att styra. Det känns som att den rörelsekänsliga kontrollen verkligen kommer att kunna utnyttjas till fullo i riktiga flygspel, t.ex. drakspelet Lair.

Spelet släpps den 14 december i Japan, och i USA och Europa i mars nästa år. Vi kommer dessutom att få onlinefunktioner, och det känns som att det verkligen kommer att göra Motorstorm till en solklar klassiker.

Som ni förmodligen redan förstått så är jag barnsligt förtjust i det här spelet, och det har verkligen varit helgens höjdpunkt. Saken är faktiskt den att jag tänker köra det i några timmar till nu. Sammanfattningen av själva enheten får vänta till i morgon. Jag har inte många timmar kvar tills jag måste lämna igen konsolen för den här gången, och jag tänker inte spilla någon mer tid med att sitta och skriva. Sayonara!