Förhandstest: Super Rub a Dub

image566Bloggen har flyttat och den nya adressen är PS3bloggen.se. Klicka här för att komma till den nya sidan och läsa de allra senaste nyheterna, recensionerna och förtittarna!

När listan över lanseringsspel släpptes för lite över en månad sedan så var det nog fler än jag som undrade vad Super Rub a Dub var för spel. Det visade sig visst vara en produkt som tagit steget från Phil Harrisons förkärlek för badankor, som utvecklarna Sumo Digital omvandlat till ett pusselspel.

Själva upplägget känns lite som en blandning mellan Lemmings och såna där pusselaskar med metallkulor, där man ska passa in kulorna på rätt plats. Målet är nämligen att få en gummianka att locka med sig andra ankor (genom att åka över dem och släppa ut dem från sina bubblor, och sedan föra dem till själva avloppet. Man måste dock se upp så att man inte släpper ut hajar, då de äter upp ankorna.

När man har släppt ut ankorna från bubblorna så följer de efter dig, men om en haj kommer i ens väg kommer de att förlora kontakten med dig och följa spelplanens lutning. Det är nämligen så att du inte styr din anka direkt, utan du vinklar själva spelplanen med den trådlösa och rörelsekänsliga Sixaxis-handkontrollen. Du kan även rycka uppåt med kontrollen, så kastas allt upp i luften, vilket får hajarna att hamna på rygg en kort stund (eller på mage om du redan vält dem en gång). På så sätt kan man jonglera med fienderna, samtidigt som man försöker hålla koll på lutningen. I vissa banor spelar man dessutom som själva hajen, och målet är då att äta upp alla ankorna. Det är en rolig vändning på det hela, och fungerar som en rolig omväxling.



Själva banorna är alltid fyrkantiga, men det kan finnas väggar inuti dem som hindrar ens framfart. Ibland måste man i princip släppa loss hajar för att ta sig vidare, och eftersom man har vissa tidsmål så kan man inte tveka länge, i alla fall inte i de högre svårighetsgraderna. Vissa banor saknar även kanter på vissa delar, och ibland måste man hoppa över hinder, så visst finns det utrymme för en del strategi.

Fast i grund och botten så känns det här spelet rätt banalt. Det är lite rart, och ett bra pusselspel om man vill ha en enklare förströelse. När man spelar de högre svårighetsgraderna så blir det rätt utmanande, men det här är helt klart ett spel som inriktar sig mot folk som inte är inbitna spelare, samt lite yngre deltagare. Vatteneffekterna är fina, och det är gulligt, men inte mycket mer än så. Jag vill dessutom utfärda en varning ifall du inte gillar plastig karibisk musik. :)

Super Rub a Dub släpps den 30 mars och kommer att kosta mellan 30 och 100, men jag skulle gissa att det ligger i den lägre gränsen, runt 40 kronor eller så. Om du har någon i hushållet som inte brukar spela spel eller om du själv vill ha en lite enklare pusselupplevelse så är det värt några tior.

Förhandstest: Tekken 5: Dark Resurrection

image566Bloggen har flyttat och den nya adressen är PS3bloggen.se. Klicka här för att komma till den nya sidan och läsa de allra senaste nyheterna, recensionerna och förtittarna!

Tekken 5: Dark Resurrection är en arkadkonvertering av arkadspelet som hittills endast tagit steget till PSP. Det är dock väldigt likt originalet Tekken 5 (som finns till PS2) så om du har kört det kommer du att känna igen dig. Skillnaden här är att spelet körs i maxupplösningen 1080p och att du kan spela som bossen Jinpachi Mishima för första gången någonsin.

Annars är själva spelupplägget som vanligt. Jag och min fru laddade med ett par Red Stripe och satte igång. En timme senare så låg jag under med en sådär 17-4 i matcher. Suck.

Hur som helst så är det här ett toppklassigt fightingspel som alla bör äga. Det är hur bra som helst att bara kunna starta spelet direkt från menyn, och på så sätt lösa tvister. Vem ska diska? Vem ska gå ner och handla? Lös det med en omgång Tekken... Hmm ... det förklarar varför jag får diska så ofta.

Det går i alla fall inte att förneka att det här är ett gediget spel. Grafiken är kanske inte häpnadsväckande, men det är tillräckligt snyggt för att man inte ska störas. Och själva spelkänslan är lika skön som alltid. Bli inte lurade av att det är ett hämtbart spel, för det här är precis så komplett som man kunnat hoppas.

Tekken 5: Dark Resurrection släpps i samband med PS3-lanseringen den 23 mars, och kommer att kosta ca 100 kronor. Värsta kapet.

Förhandstest: flOw

image566Bloggen har flyttat och den nya adressen är PS3bloggen.se. Klicka här för att komma till den nya sidan och läsa de allra senaste nyheterna, recensionerna och förtittarna!

Det vart som bekant lite PS3-spelande förra helgen, varpå jag fick tillfälle att testa lite PlayStation Network-spel. För er som inte vet vad PSN-spel är för något kan jag berätta att det är lite mindre spel som man hämtar till hårddisken. De kostar en mindre summa, mellan 30 och 100 kronor på ett ungefär, och är avsedda för snabba och arkadliknande spelomgångar. Under de kommande dagarna kommer jag att ge förhandstest på spelen jag testade, nämligen flOw, Tekken 5: Dark Resurrection, Super Rub a Dub, Blast Factor och Go! Sudoku.

flOw
Spelet jag nog snackat mest om är som sagt flOw, som är ett slags meditativt ... erm ... nästan-spel. Vad kan man säga egentligen? Man är en mikroorganism som åker omkring och äter småsaker, samt hamnar i strid med andra organismer. Efter ett tag så utvecklas man och får då tillgång till nya arter som har egna egenskaper, och så håller det på. Allt sköts dessutom med den rörelsekänsliga Sixaxis-handkontrollen, och fungerar hur bra som helst.

flOw är inte särskilt utmanande i sig, utan snarare något man spelar för avkopplingens skull. Det är riktigt snyggt, och ljudeffekterna är avslappnande i sig. Demoversionen jag fick testa gick visserligen inte att klara, men jag höll i alla fall på i en sådär 20 minuter innan det tog stopp, och jag spelade om det ett flertal gånger under helgen. Det här är ett sånt spel man gärna går tillbaka till, och det är även ett perfekt sätt att lära känna de rörelsekänsliga funktionera lite bättre. Upp till fyra spelare kan dessutom spela tillsammans, vilket är en rätt kul funktion för den här typen av spel.

flOw släpps den 6 april, och jag rekommenderar verkligen ett köp. Priset kommer att ligga på mellan ca 30 och 100 kronor, men jag skulle tro att det blir typ 70 kronor eller så, vilket gör att det helt klart är värt pengarna. Köp och förundras!

Spelhelg nummer 3

image566Bloggen har flyttat och den nya adressen är PS3bloggen.se. Klicka här för att komma till den nya sidan och läsa de allra senaste nyheterna, recensionerna och förtittarna!

111957-266Ja, så var det dags för ännu en spelhelg. Fokus den här gången kommer att ligga på PlayStation Store-spelen, alltså mindre spel som man hämtar från specialbutiken på PlayStation Network. Spelen kostar mellan 50 och 200 kronor på ett ungefär, och jag ser verkligen fram emot att se hur det kommer att utvecklas.

111957-264På spelfronten den här gången har jag hittat fl0w, Blast Factor, Tekken: Dark Resurrection, Go Sudoku, Go Puzzle, Super Rub A dub och lite annat. Vi får se hur mycket jag hinner beta av, men ni kan se fram emot en hel del förhandstest under den kommande veckan.

Men först ska jag ge mig på MotorStorm... på svenska!

Förhandstest: Lair

image566Bloggen har flyttat och den nya adressen är PS3bloggen.se. Klicka här för att komma till den nya sidan och läsa de allra senaste nyheterna, recensionerna och förtittarna!

Lairlogotyp

Jag fick tillfälle att testa Lair för några dagar sedan, och tänkte ta tillfället i akt att skriva lite om spelet, som utvecklas av Factor 5 (utvecklarna bakom bl.a. Star Wars: Rogue Squadron). För er som inte vet vad spelet går ut på kan jag berätta att man antar rollen som en drakryttare i något slags krig i en fantasyvärld. Hela spelet styrs med den rörelsekänsliga Sixaxis-handkontrollen, vilket borgar för en rätt ny och annorlunda spelupplevelse. Själva förhandsversionen jag testade var från i oktober förra året (alltså tre månader gammal) och innehöll ett övningsläge och ett spelläge. Handlingen i betaversionen var så gott som obefintlig, men det lär nog dyka upp någon sådan innan spelet släpps.



Jag kan ju i alla fall säga att det var tur att övningsläget fanns, då det var rätt klurigt att styra genom att luta och vinkla handkontrollen. Själva övningen går ut på att åka genom ringar med sin drake, och det märks ganska fort att det här inte är något flygplan. Draken är lite bångstyrig (typ på samma sätt som hästen Agro i PS2-spelet Shadow of the Colossus), och vänder inte precis på en femöring. Känslan av att man håller i tyglarna och ger order till sin best är påtaglig, och det tog en stund innan jag lärt mig styra den.



Sedan var det dags för själva spelläget, som utspelas på en stor bro beståendes av dina och fiendens fotsoldater. Du sitter på drakryggen och måste dels spruta eld på fiendens fotsoldater samt besegra fientliga drakryttare. För att spruta eld trycker man helt enkelt på fyrkantsknappen, och det enklaste sättet att krossa motståndet på marken är att antingen åka ovanför soldaterna och spruta eld på dem, eller genom att landa och släppa loss eldkvastar. Just markstriderna kändes rätt enkla, och var inte sådär jättespännande.

Det blev dock roligare när man gav sig in i strid med de andra drakarna. Genom att hålla in R2- och L2-knapparna låser man målet mot en drake, och sedan kan man antingen peppra denne med eldattacker eller ge sig in i närstrid. Det sistnämnda sker genom att man åker mot draken med några tryck på X-knappen, och sen får man "slänga" med handkontrollen åt drakens håll flera gånger för att preja den. Det låter kanske lite konstigt, och det känns rätt skumt, men jag blev förvånad över hur väl det fungerade. När man har dunkat in i draken tillräckligt många gånger får man tillfälle att utföra en avrättningsrörelse med olika knappkombinationer, och de sträcker sig från att man avleder den andre ryttarens uppmärksamhet så att ens egen drake kan äta upp honom till att man slänger sig genom luften och hugger ned sin fiende. När man är klar så kastar man sig ut i luften och fångas upp av sitt riddjur. Det är just de här delarna som är roligast i spelet, och de känns lite som avslutningsrörelserna i God of War, där man också aktiverar olika dödsstötar med olika knappkombinationer.



I slutändan så kändes det verkligen att det här var en förhandsversion, då den inte innehöll så mycket mer än vad jag berättat om. Man sprutade lite eld och dödade sina motståndare, och sedan var det slut. Det är dock väldigt lovande, och efter ett tag så satt de rörelsekänsliga kontrollerna riktigt bra. Det ska helt klart bli kul att se hur nästa betaversion ser ut och fungerar, samt hur de tänkt sig fylla ut spelet. Grafiken var riktigt snygg, med maffiga fantastmiljöer och tusentals soldater på skärmen samtidigt. Själva bilduppdateringen var hackig, men det lär vara något som redan har åtgärdats. Det här spelet kan bli hur bra som helst om de lyckas väva in fler och mer utförliga spelmoment. När spelet ska släppas är ännu inte känt, men det borde bli någon gång i år i alla fall.

Jag avslutar med en trailer för spelet, som innehåller en av de grymma avslutningsattackerna. Skärmbilderna kommer från den tyska spelsidan Gamefront.



En livs levande PS3

image566Bloggen har flyttat och den nya adressen är PS3bloggen.se. Klicka här för att komma till den nya sidan och läsa de allra senaste nyheterna, recensionerna och förtittarna!

Fick tillfälle att testa en fullt fungerande amerikansk PS3:a, med alla funktioner igång.

Först ut var Blu-Ray, med filmen "Into the Blue", som kanske inte precis är värsta höjdarrullen. Ljudet och bilden var det dock inget fel på, och 52-tumsteven med 1080p som kalaset visades upp på gjorde det till en knivskarp upplevelse. Första bilden visar menysystemet på skivorna, som är klart mycket mer lättmanövrerad än på DVD. Skillnaden mellan just DVD och Blu-Ray-filmen kan ni (typ) se på bild 4 även om min digitalkamera kanske inte är den bästa :) Det är i alla fall mycket bättre bild. Folk som står i bakgrunden och som tidigare varit formlösa massor har nu riktiga ansikten. Fräscht.



Näst på listan har vi bildvisningsfunktionen, som jag nämnt tidigare, och det finns två huvudsakliga lägen. En visar
snygga övergångar mellan bilderna (den zoomar lite in eller ut hela tiden, så att det ser riktigt levande ut) och den andra strör ut bilderna som om de vore polaroidbilder, medan skärmen rullar på i sidled. Med handkontrollen kan man styra riktning och hastighet, samt zooma in och ut. Hur läckert som helst.



Sedan har vi Internet-funktionerna, som jag fick se två olika utföranden av. Det första är själva webbläsaren (bild 1 och 2), som fungerar väldigt smidigt. Upp till 6 olika fönster kan vara öppna samtidigt, och själva växlandet mellan dem går smidigt. Den har för närvarande funktioner för Flash 7 (dock ej Flash 8, men det kommer nog snart), och sidor som YouTube fungerar helt felfritt.

Sedan har vi PlayStation Store, som är en butik/hämtningstjänst där man kan hämta kostnadsfria  tillbehör, minispel, trailrar, PSP-spel (både demoversioner av PSP-spel och gamla PS one-spel). När det kommer till minispelen så kan man hämta gratisversioner som innehåller ett fåtal banor, för att sedan köpa dem om de faller en i smaken. Gamla klassiker som Lemmings (bild 4 & 5) har fått uppfräschad grafik, men här finns även nya spel.



Cash Guns Chaos (bild 1-3) påminner om Smash TV, och använder samma kontrollmetod där du rör dig med den ena spaken och siktar med den andra. Demoversionen låg på ca 350 MB, och tog bara ett par minuter att hämta. Snabbt och smidigt, även om det vore trevligt att kunna göra sånt i bakgrunden (vilket ska fungera vid Europa-lanseringen). Den sista bilden visar själva butikens gränssnitt.



Blast Factor
är väl tänkt att vara motsvarigheten till Geometry Wars, men trots att det är snyggt och futuristiskt så kändes det kanske lite väl enkelt. Det kanske tar sig efter ett tag, men jag hade nog velat se lite mer röj redan från början. Minispelet jag är mest intresserad av heter fl0w, men det har inte släppts ännu (kommer i veckorna), så det får bli att testa det vid ett senare tillfälle.



Sist men inte minst har vi en funktion som jag är rätt förtjust i, nämligen "fjärruppspelningen". Genom att synka sin PSP med PS3:an kan man spela upp allt innehåll från sin PS3 (musik, film och bilder - dock inga spel) via den trådlösa uppkopplingen (se bild 1). Funkar hur bra som helst.

Fodralen till Blu-Ray-filmerna och PS3-spelen (bild 2) är lite mindre och smäckrare än vanliga DVD-skivor. De ser dessutom lite mer tåliga ut. Snygga och glansiga, helt enkelt, även om de kommer att sticka ut lite från de andra fodralen när de står i bokhyllan.

Till sist avslutar jag med en bild på själva kartongen. Vad mer kan jag säga? Så ser den ut :)








I det stora hela var det trevligt att testa alla funktioner. Det är synd att debugmaskinen jag fått låna inte har tillgång till dem, och jag hoppas på att få testa allt lite mer ingående inom en månad eller så. Mina tre favoritgrejer var bildspelsfunktionen, fjärruppspelningen och Blu-Ray. Mumsigt.

Förhandstest: Ridge Racer 7

image566Bloggen har flyttat och den nya adressen är PS3bloggen.se. Klicka här för att komma till den nya sidan och läsa de allra senaste nyheterna, recensionerna och förtittarna!

Helgens enda nyhet var som sagt endast Ridge Racer 7, då Lair inte ville fungera på min tv. Jag ska göra mitt bästa för att köra det i mellandagarna, men det dröjer nog till början av januari (alltså om typ två veckor).

Namco har släppt ett spel till varje PlayStation-lansering, och PS3:an är inget undantag. Nu släpper de det sjunde spelet i serien, och jag fick tillfälle att testa den färdiga USA-versionen.

Här handlar det om renodlad arkadracing. Upplevelsen är densamma som man får om man drar till en arkadhall, och det enda som saknas är egentligen ett myntinkast. Man börjar med att välja vilken bana man vill köra på och fordonet man vill bränna omkring med, och sedan är det bara att börja åka. Ni som redan har kört ett Ridge Racer-spel vet vad ni kan se fram emot, nämligen skarp grafik, höga hastigheter och dunkande technomusik. Som sagt så genomsyrar arkadkänslan verkligen hela spelet.

En rätt ny funktion i serien är själva turboboostandet (som introducerades i PSP-versionerna Ridge Racers och Ridge Racers ... erm ... 2), vilket i racingsammanhang numera har blivit ett absolut måste. Jag tror inte att det finns något racingspel numera som inte har den funktionen. Genom att sladda genom kurvor (man tar kurvorna i sidled, vilket ser rätt skumt ut) bygger man upp sin turbo, som sedan kan användas till att susa fram genom banorna. Med hjälp av olika anpassningsalternativ kan man dessutom utrusta sin bil med olika saker för att fylla på sin turbo på flera olika sätt, t.ex. att den endast kan fyllas på när man använder turbo, eller att den fylls på hela tiden. Bland de andra anpassningsmöjligheterna hittar vi specialdäck som får dig att bredsladda bättre och bättre motorer. Det ska enligt uppgift finnas fler än 200 000 olika kombinationsmöjligheter.







Spelet innehållet 20 bilar och 40 banor, vilket räcker ett bra tag. Man kan dessutom köra det online mot upp till 13 andra spelare från hela världen, samt hämta inspelade versioner av deras lopp och tävla mot dem. Onlinerankningen visar dessutom vem som ligger högst upp på listan, så det finns gott om motivation här att visa vad man kan.

Vad gäller grafiken så kör jag på mitt vanliga mantra: "Det ser helt sjukt snyggt ut". Med 1080p och 60 bildrutor per sekund så flyter det på helt otroligt smidigt. Under tiden jag hann köra det i helgen så började jag dock störa mig på den ultraöverdrivet klämkäcka kommentatorn som ständigt skrek uppmaningar till mig på fejkamerikanska. Spelet känns väldigt japanskt när det kommer till själva utförandet, med gräll techno och smått bisarra uttryck här och var. Men det har ändå en viss charm, även om jag föredrar ett lite mer ovårdat upplägg när jag spelar racingspel, typ som i Motorstorm.

Kort sagt: gillar man Ridge Racer-spelen så lär man inte bli besviken.

111957-57

Spelhelg nummer 2

Bloggen har flyttat och den nya adressen är PS3bloggen.se. Klicka här för att komma till den nya sidan och läsa de allra senaste nyheterna, recensionerna och förtittarna!

111957-53Då är den här igen, den lilla svarta besten. Helgens spelskörd har fått två nya tillskott, nämligen drakryttarspelet Lair (släpps nästa år någon gång) och Ridge Racer 7 (finns redan i Japan och USA). De andra spelen, som redan finns förhandstestade, är Motorstorm, Resistance: Fall of Man, Genji: Days of the Blade och Formula 1: Championship Edition. Jag tänkte dessutom ta lite fler bilder den här gången. Är det något ni undrar över så är det bara att fråga. :)

Uppdatering: Halvdåliga nyheter. Just den här betaversionen av Lair verkar inte fungera på min standard-tv, så det måste vara något de inte har fixat ännu. Spelet är ju trots allt långt från färdigutvecklat. Bilden blir helt förvrängd, och det går inte att se något. Så helgens enda nyhet blir egentligen RR7, även om Motorstorm och Resistance är roliga ändå. Ska försöka testa Lair lite på måndag morgon när jag lämnar tillbaka maskinen. Under tiden håller jag mig till de andra spelen.

Förhandstest: PlayStation 3-systemet

image566Bloggen har flyttat och den nya adressen är PS3bloggen.se. Klicka här för att komma till den nya sidan och läsa de allra senaste nyheterna, recensionerna och förtittarna!

Nu är PS3:an återlämnad för den här gången, så varför inte gå igenom själva systemet, med alla funktioner och data. Tyvärr så hade prototypversionen jag fick låna lite begränsad funktionalitet, men tack vare min gode vän INTERNET så har jag ändå tillgång till all information :)

När man startar upp PS3-systemet så spelas ett uppstartsljud som låter ungefär som en orkester som stämmer sina instrument. Det låter lite småmysigt. Själva menyn som sedan visas upp är otroligt lik den som används i Sonys bärbara PSP-system, och den är väldigt enkelt att navigera sig fram genom. Man kan ställa in diverse ljud- och bildinställningar för bästa resultat, samt ha olika profiler för olika användare. Tanken är att PlayStation 3 ska fungera som ett slags mediacenter i hemmet, och tack vare minneskortplatserna kan man kopiera in bilder, musik och videor på hårddisken. väl inne i systemet kan man med lätthet spela upp MP3-filer (och andra ljudformat) med snygga visuella effekter. För bildvisning finns flera olika bildspelsfunktioner, med allt från klassiska övergångar till ett läge som strör ut fotografierna på skärmen och låter dem glida förbi i sidled. Den kan även spela upp videofiler, antingen från hårddisken, från dvd-skivor eller från Blu-Ray-skivor, vilket är en av huvudfunktionerna i PS3:an. Blu-Ray är efterträdaren till DVD, och en skiva kan lagra upp till 50 gigabyte med data (en standard-dvd rymmer 4,7 gigabyte, så det är en del). Fördelen med formatet är knivskarpa filmer och grymt stora spel.

Systemet innehåller även en hel del onlinefunktioner, med en fullfjädrad webbläsare, en handelsplats (där man kan hämta avgiftsfria extrasaker samt köpa bonusmaterial) och kompislistor. Funktioner finns för både vanligt och trådlöst nätverk (det senare finns som standard i 60 GB-versionen, men kan installeras i efterhand på den med 20 GB). Man kan dessutom hämta mindre spel, samt demoversioner av fullängdspel, så att man kan testa titlar i förväg. Man kan dessutom chatta med sina vänner med hjälp av både headset och EyeToy-kamera.

Om man har en PSP så kan man dessutom använda den tillsammans med PS3:an, bl.a. i spel (t.ex. som backspegel i Formula One) och för att visa filmer. Man kan alltså sätta igång en film och få den direktuppspelad på sin PSP via det trådlösa nätverket. Ganska coolt, faktiskt.

Maskinen i sig är svart och glänsande, och väger uppemot fem kilo. Inget man lyfter med bara en hand, med andra ord, men i ärlighetens namn så kvittar det. Man rör inte precis maskinen särskilt ofta, och jag kan nästan lova att den enda knappen man använder ofta är när man trycker på den rörelsekänsliga skivutmatningsknappen. Då glider skivan ut från maskinen (som på en Macintosh). Inga luckor eller skivslädar som kan bli dammiga, utan bara en springa för skivorna. När man startar maskinen så kan man visserligen göra det genom att trycka på knappen på enheten, men det är ju mycket häftigare att bara trycka på PlayStation-knappen på handkontrollen. Det ökar verkligen maskinens lättillgänglighet, för det blir enklare att bara sätta igång den och använda den som en mediacentral när man slipper resa sig ur soffan.

Till slut vill jag avsluta med en av de viktigaste funktionerna, nämligen att den är så sjukt tyst. Visst, om man sätter örat bredvid maskinen så hör man fläkten, men det krävs att man är tillräckligt nära den för att man ska märka av ljudet. Att de har lyckats med sån kraftig ljuddämpning på en så kraftfull maskin är klart imponerande. Den avger dock en del värme från sidofläkten, så man bör nog se till att hålla högersidan fri från andra prylar för att försäkra sig om god ventilation. Hela strömtransformatorn och kylningssystemet är nämligen inbyggt, så man slipper stora och klumpiga strömaggregat som ligger och skräpar. Här är det bara en vanlig strömsladd som gäller.

Jag berättar med om själva handkontrollen vid tillfälle. Jag vill gärna spela lite spel som utnyttjar dess funktioner först. Det blir roligare så.

Förhandstest: Motorstorm

Bloggen har flyttat och den nya adressen är PS3bloggen.se. Klicka här för att komma till den nya sidan och läsa de allra senaste nyheterna, recensionerna och förtittarna!

Det fjärde och sista spelet jag fick testa i helgen är Motorstorm. Inga undertitlar eller extranamn, bara Motorstorm. Vi snackar renodlad körglädje i arkadbetonad rallyform. Men där vanliga racingspel tvingar dig att åka på en utsnitslad bana så låter Motorstorm dig ta dig fram precis som du själv vill. Ska du åka upp för backen och åka över broar, eller ska du hålla dig på marknivå och åka slalom genom terrängen? Eller varför inte skippa det där området helt och bränna rakt genom en karavanby och hitta en helt ny väg? Det är bara några av sakerna man måste tänka på när man kör, för valmöjligheterna är riktigt många. Blixtsnabba val leder till att man ständigt hittar nya genvägar genom banorna, som ändrar form beroende på vad som händer. Genom att bränna genom ett staket kan nya delar öppnas, medan välta ramper kan leda till att vissa delar blir mycket mer svårmanövrerade.


Själva kampanjläget heter ”Festival” och innehåller 21 olika evenemang som man låser upp biljetter till. För att vinna biljetterna måste man uppfylla förvalda kriterier, nämligen att komma bland de tre bästa på en viss bana med en viss typ av fordon (man kan välja mellan minst två fordon per lopp). Totalt så finns det typ ett halvt dussin olika banor, och minst sju olika fordonsklasser, och även om det kanske inte låter som världens flesta så är de riktigt stora, och de olika kombinationerna innebär helt skilda spelupplevelser. De ilsnabba motorcyklarna flänger omkring på banan och kräver en hel del precision för att man inte ska vurpa, medan de kolossala lastbilarna krossar allt motstånd. Strandlopporna studsar omkring och känns nästan okrossbara, men den förhoppningen krossas helt man prejas av en truck, missar ett hopp och bränner rakt in i en bergvägg. När rejäla krockar inträffar så saktas dock tiden ned, medan man sakta och majestätiskt roterar genom luften. Det är riktigt läckert att se detta, och man får en välbehövlig paus från det snabba åkandet.

För snabbt går det, oavsett vad folk har sagt eller undrat över. När man trycker in turboknappen och börjar bränna fram så blir kanterna på skärmen suddiga och man måste verkligen veta var man är på väg om man gör detta i mindre utrymmen. På banan Rock Hopper så går det så fort att det verkligen suger i magen när man hoppar omkring mellan avsatserna, och även om man skulle missa ett hopp så finns det ändå goda möjligheter att man kan fortsätta när man landat en sådär 30 meter längre ned. Banorna är som sagt helt enorma, och man har gott om utrymme att bana sin egen väg fram till mållinjen. Den artificiella intelligensen hos motståndarförarna är dessutom välutvecklad, och man kan lugnt säga att det förekommer en hel del rivalitet. Motorcykelförarna är t.ex. livrädda för lastbilarna, och det med all rätt. Lastbilarna gör nämligen allt de kan för att välta de små ettriga tvåhjulingarna. Det händer inte sällan att flera bilar framför en själv kraschar in i varandra och åker utför ett stup, bara för att de börjat preja varandra och tappat kontrollen över sina fordon. Det är med andra ord en väldigt organisk känsla att åka fram genom banorna.

Trots att jag har varit väldigt imponerad av grafiken i de andra tre spelen (Resistance, Formula One och Genji), så bleknar de i jämförelse med Motorstorm. Allt ser helt underbart ut, från reflektionerna på karosserna under solnedgången, till leran som stänker upp på bilrutan och hjulspåren som ligger kvar på banan under hela loppets gång. Om man pausar spelet så zoomar kameran in på din bil, och börjar sedan rotera runt den i Matrix-liknande ”bullet time”-anda. Man kan dessutom rotera kameran själv och zooma in och ut. Det är väldigt, väldigt imponerande.








Ljudet är också rätt kul upplagt. Eftersom man befinner sig på en stor utomhusfestival så spelas den röjiga musiken (bl.a. Spiritualized, Nirvana och Slipknot) ur jättelika högtalare som finns utplacerade runt om på banorna. Det ger ännu en dimension till spelet, och bidrar verkligen till stämningen.

Man kan även spela Motorstorm med Sixaxis-handkontrollens rörelsekänsliga styrning, men det känns inte helt hundraprocentigt. Jag har mestadels använt de analoga knapparna till att styra. Det känns som att den rörelsekänsliga kontrollen verkligen kommer att kunna utnyttjas till fullo i riktiga flygspel, t.ex. drakspelet Lair.


Spelet släpps den 14 december i Japan, och i USA och Europa i mars nästa år. Vi kommer dessutom att få onlinefunktioner, och det känns som att det verkligen kommer att göra Motorstorm till en solklar klassiker.


Som ni förmodligen redan förstått så är jag barnsligt förtjust i det här spelet, och det har verkligen varit helgens höjdpunkt. Saken är faktiskt den att jag tänker köra det i några timmar till nu. Sammanfattningen av själva enheten får vänta till i morgon. Jag har inte många timmar kvar tills jag måste lämna igen konsolen för den här gången, och jag tänker inte spilla någon mer tid med att sitta och skriva. Sayonara!

Förhandstest: Genji: Days of the Blade

Bloggen har flyttat och den nya adressen är PS3bloggen.se. Klicka här för att komma till den nya sidan och läsa de allra senaste nyheterna, recensionerna och förtittarna!

Vi går vidare med Genji: Days of the blade, som är en direkt uppföljare till PS2-spelet som släpptes för ett år sedan. Det är ett japanskt actionspel i tredjepersonsperspektiv. Lite samurajer, lite övernaturliga monster, lite helvilda actionscener och drösvis av maktkamper. Början av spelet är väldigt likt originalet, och man får än en gång spela som huvudpersonerna i ettan, nämligen den snabbe Yoshitsune och den kraftfulle Benkei. Men snart dyker det upp två nya spelbara figurer, nämligen den smidiga prästinnan Shizuka och allroundkillen Buson, slutbossen i ettan (omigawd, spoiler alert), men vars kropp blivit besatt av en gud. Och det är här en av nyheterna kommer in, nämligen att man med en snabb tryckning på en av riktningsknapparna kan byta mellan de fyra under stridens gång. Det ger upphov till rätt varierade strider, vilket är tur med tanke på att det finns så otroligt många sådana. Det är inte sällan som man har typ tio fiender mot sig samtidigt, och då är det rätt användbart att kunna växla mellan olika stilar. Jag tyckte dock att det blev lite väl mycket strider mot vanliga fotsoldater, och man bara matade sig genom dem i hopp om att komma vidare i handlingen.

När man besegrat tillräckligt med fiender så fylls ens kraftmätare, och när den är full så kan man aktivera kamui-läget. Då förflyttas man till en annan dimension där man snabbt kan besegra sina fiender genom att trycka på symbolknapparna som visas på skärmen. I originalet så visades de väldigt slumpmässigt och snabbt, men här så har man gott om tid på sig. Tyvärr så blir det lite väl enkelt, så en stor del av utmaningen försvinner. Det förekommer dock en del roliga bosstrider, som även de kräver särskilda knapptryckningar (tänk bosstriderna i God of War), och det är här som Genji är som roligast. Storslagna strider mot horder av fiender med en jätteboss i mitten som man verkligen måste slå sig fram till är en riktig hit, och det är synd att resten av spelandet känns som en transportsträcka till de delarna.

 



 

 



Handlingen är klassisk, med politiska intriger, överdådiga fältslag och övernaturliga krafter. Saken är den att själva spelet (precis som ettan) är lika klassiskt det. Man dunkar sig fram genom nivån, dödar bossen och går vidare med handlingen. Och så fortsätter det, på både gott och ont. Men trots att det kanske känns rätt repetitivt så är det ändå ett av de snyggare spelen jag kört, och det passar alldeles utmärkt som debutspel till PlayStation 3 just nu. Men när PS3:an släpps här i Europa i mars så kommer det att finnas fler spel på marknaden. Ett av dem kommer förhoppningsvis att vara det hajpade Heavenly Sword. Om det släpps då finns det en risk att Genji, med sitt gedigna men ändå ganska okomplicerade upplägg, kommer att falla lite i skymundan.

Hur som helst så är det ett välgjort actionspel, och om man är ute efter ett renodlat sådant så kommer man inte att bli besviken av Genji. Vi får se hur det står sig i jämförelse med liknande spel efter en rejäl spelomgång. Jag får återkomma i frågan när jag haft mer än en helg på mig att köra det.

Förhandstest: Formula One - Championship Edition

Bloggen har flyttat och den nya adressen är PS3bloggen.se. Klicka här för att komma till den nya sidan och läsa de allra senaste nyheterna, recensionerna och förtittarna!

Okej, så idag fick jag tillfälle att testa de andra spelen, och jag tänkte börja med att berätta lite om Formula One - Championship Edition. Saken är den att det här är ett formel 1-spel i helt vanlig ordning. Skillnaderna mot PlayStation 2-versionen är helt enkelt att grafiken är helt överlägsen. Vi snackar om grymt skarp grafik med urläckra ljus- och reflektionseffekter och glänsande bilar.

Betaversionen jag testade hade endast två banor, så det gick rätt fort att ta sig genom vad som erbjöds. För folk som inte är sådär jätteskickliga på att köra formel 1 finns det gott om hjälpmedel, från virtuella väglinjer som man rekommenderas att följa och sladdkontroll till automatisk inbromsning inför kurvor och en hel del annat. Jag slog givetvis på allihop, vilket gjorde det hela till en riktigt trevlig upplevelse, och jag vann mitt första lopp efter bara två försök. Jag måste dock erkänna att det inte precis kändes som en simulator, då jag mestadels tryckte gasen i botten och prejade bort de andra bilarna. På något sätt så trodde jag inte att det gick till på det sättet i verkligen, så jag slog av alla hjälpmedel och testade på det sättet i stället. Och visst, det blev en rätt rejäl skillnad (jag kom inte ens i mål).







Om man är ett fan av sporten så är det här ett klockrent spel. Alla de senaste och officiella stallen, förarna, banorna och kommentatorerna finns där. Men när jag prejade mig fram till förstaplatsen och kände att jag gärna hade haft en granatkastare monterad på min bil så vart det pinsamt uppenbart att det här inte är spelet för mig. Ett måste för alla redan frälsta, med andra ord.

Förhandstest: Resistance: Fall of Man

Bloggen har flyttat och den nya adressen är PS3bloggen.se. Klicka här för att komma till den nya sidan och läsa de allra senaste nyheterna, recensionerna och förtittarna!

Rent inledningsvis kan jag börja med att berätta att jag tänkte köra alla fyra spel idag, i alla fall en stund. Sedan tänkte jag skriva en kort sammanfattning av dem alla, för att sedan gå vidare och berätta mer utförligt om alla spelen.

Det gick sådär.

Klockan tio idag började jag köra Resistance: Fall of Man... nu har jag precis tagit en matpaus från spelandet av... ja, just det ... Resistance.

 

För er som inte vet vad det här är för spel så kan jag berätta att det är ett klassiskt skjutspel som utspelas i förstapersonsperspektiv. Spelet utspelas i en alternativ värld där andra världskriget aldrig inträffade. År 1949 så invaderades jorden av den utomjordiska rasen Chimera, som snabbt tog över så gott som hela Europa. USA stängde sina gränser helt, men bestämde sig i juni 1951 för att försöka frita England. Chimera  infekterar människor och förvandlar dem till diverse monster, och det är just dessa man kämpar mot, med olika varianter som man får möta. Tänk er en kombination av filmerna 28 dagar senare, Aliens, Världarnas krig och Rädda menige Ryan. Ett andravärldskrigsspel med science fiction-inslag, helt enkelt.

Grafiken är riktigt snygg, med högupplösta texturer och sanslöst läckra specialeffekter. Till exempel tryckvågseffekten som visas när man skjuter sönder tunnor och minor är hur läcker som helst. Nu har inte jag någon lyxig HDTV hemma, så jag har inte kunnat njuta av spelet med hög upplösning, men det ser ändå grymt bra ut på min 32-tums widescreen-tv. Det ska bli kul att spela det på en riktigt bra tv med upplösningen 720p snart. Man sugs verkligen in i spelet, och jag kom på mig själv med att instinktivt backa in i hörn när fienden anföll mig. Det blir riktigt stämningsfullt ibland, jag måste faktiskt säga att avsaknaden av vibrationerna i handkontrollen inte spelar någon större roll. Det händer så pass mycket runt omkring en, och det är så snyggt, att man inte behöver vibrationerna för att känna att man är mitt i stridens hetta.

Spelet utnyttjar dessutom den rörelsekänsliga kontrollen, men på ett lite mer annorlunda sätt än man tänkt sig. Om man blir påhoppad av en fiende så ska man nämligen skaka handkontrollen för att slå sig fri, och det blir nästan lite panikartat när de likt zombier försöker brotta ned dig på marken.








Sedan har vi själva vapnen. Utvecklaren Insomniac ligger bakom den färgglada PS2-skjutspelsserien Ratchet & Clank, och trots skillnaderna mellan spelen så är två saker samma i dem båda, nämligen vapenbyte och den enorma vapenarsenalen. När du trycker in R2-knappen pausas spelet medan menyn öppnas. Där får du i lugn och ro välja exakt vilket skjutvapen du vill använda dig av, för att sedan släppa knapparna och genast återvända till striden. Och tack vare att det är Insomniac som ligger bakom spelet så kan man se fram mot mängder av fantastiska prylar, från målsökande maskingevär till prickskyttegevär som saktar ned tiden. Fast det helt klart coolaste vapnet heter Auger, och när du stöter på fiender med den för första gången verkar den bara skjuta energikulor. Det är dock när du tagit skydd och bidar din tid som du märker att du ändå blir träffad. Hur kommer det sig? Jo, kulorna går nämligen långsamt genom väggen eller hindret och träffar dig. Den frustrerande känslan av att inte kunna gömma sig någon stans uppvägs dock när man själv får tag på vapnet. Det hela ger upphov till riktigt intressanta strider, då du i vissa fall inte ens behöver se ditt byte för att träffa.

Kort och gott så finns det inte så himla mycket att klaga på. Striderna är stenhårda, fienderna är tillräckligt varierade, handlingen är riktigt bra, vapnen är ursköna och grafiken är läcker. Jag har mött riktigt många fiender på skärmen samtidigt utan att bilduppdateringen har försämrats. Det här är ett gediget skjutspel, helt enkelt. Jag har inte spelat det i samarbetsläget (det ska tydligen gå) eller online, men jag har läst på annat håll att det ska fungera alldeles utmärkt.

Helt klart ett klockrent köp för alla som gillar action. Nu har jag inte spelat det tillräckligt för att ge det ett slutgiltigt betyg, men det ligger i alla fall väldigt högt upp på skalan.

Sådär, då var det klart. Nu ska jag ta igen mig en stund. Återkommer senast imorgon med mina intryck av maskinen, och sedan de andra spelen. Har ni några frågor så är det bara att skriva en kommentar :)

Spelhelgen kan börja!

Bloggen har flyttat och den nya adressen är PS3bloggen.se. Klicka här för att komma till den nya sidan och läsa de allra senaste nyheterna, recensionerna och förtittarna!

Nämen! En liten PS3:a. Under min tv! Kan det vara sant? Yes box!

Jag har fått låna hem en PlayStation 3 över helgen, med fulracingspelet Motorstorm (jaaa, äntligen!), skjutspelet Resistance: Fall of Man (otäcka aliens!), fightingspelet Genji 2 (jättekrabbor med svaga punkter!) och det läckra racingspelet Formula 1 (erm... vroom vroom!). Jag har lagt av luren, tvångsmatat katten med mat för tre dagar, beställt två hundra pizzor och skickat min fru till sina föräldrar*.
      
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
   
  
  
   * kan innehålla spår av lögner

Ni kan se fram emot många rapporter under helgens gång. Hittills har jag hunnit köra Motorstorm i en dryg timme, och jag kan lugnt säga att det är bland det coolaste jag någonsin kört hittills. Helgen är helt vigd åt spelande, och jag tar gärna emot förslag på saker ni vill se. Har ni några frågor? Har ni några önskemål gällande vilket spel jag ska börja med? Skriv en kommentar så ska jag göra mitt bästa för att hjälpa till.

Vi ses imorrn!

hits