Jag tänkte inleda den här recensionen med att påpeka att jag var ett stort fan av Transformers på 80-talet, tack vare att jag åkte till Hawaii som 10-åring och föll pladask för såväl den tecknade serien som marknadsföringen. Det resulterade i att jag köpte en hel del Transformers-gubbar som jag lekte med under resans gång. Väl hemma i Sverige märkte jag dock att intresset inte alls var lika stort bland mina vänner, så det föll tyvärr helt åt sidan. Någon gång i tonåren så gav mina föräldrar bort mina gubbar till en vän till familjen, och så var det med det. Förutom det ganska så förträffliga PlayStation 2-spelet som släpptes för några år sedan så har min kontakt med fenomenet varit ganska så sporadiskt.

Jag tror att det kan ha varit därför jag ännu inte sett filmen som går på bio just nu, även om jag tänkte pallra mig iväg snart med en kompis och se den. Det känns inte helt angeläget, men jag känner ändå ett visst nostalgiskt sug i magen. När spelet damp ned i brevlådan stod jag därför inför ett visst dilemma. Borde jag se filmen först, för att få en bättre känsla för spelet, eller bara spela det rakt av? Filmlicensspel har haft rykte om sig ända sedan 80-talet att vara snabba cash för spelutgivare. Folk känner igen namnet när de står i butiken och köper det enbart därför. Jag misstänkte att Transformers: The Game skulle passa in i den mallen, så jag valde därför det sistnämnda, och med facit i hand så var det nog rätt beslut.

Saken är nämligen den att handlingen inte spelar särskilt stor roll i Transformers: The Game. Förutom en kort datoranimerad sekvens inför varje uppdrag så får man väldigt lite matnyttig information som eventuellt skulle kunna förstöra upplevelsen, åt det ena eller andra hållet. En rätt kul detalj med spelet är att man kan välja att spela som antingen de goda Autobots eller de ondsinta Decepticons, vilket fördubblar spelets livslängd. Själva uppdragen är ganska så varierade, med betoning på action. Ibland får du utkämpa slagsmål, medan andra uppdrag kretsar kring biljakter, luftstrider, tidsbaserad förödelse och flykt, som alla måste klaras i en viss turordning för att man ska ta sig vidare. Problemet är att vissa uppdrag känns lite väl slumpartade. Ibland letar man efter något särskilt som kan finnas gömt på ett visst ställe, och det är slumpen som avgör om man har valt rätt. Det känns rätt surt när ens misslyckande baseras på otur, även om det inte tar särskilt lång tid att spela om uppdragen. Man får dessutom testa att spela som en hel del olika Transformers, och variationen mellan dem är tillräckligt stor för att man ska märka en skillnad. Förvandlingsanimationerna är snyggt gjorda - rörelsemönstren likaså - men kameran är sådär trendmedvetet skakig när man springer omkring på marken. Jag kände mig åksjuk på en gång, och var tvungen att tillbringa all förflyttning i fordonsform.

Det märks tyvärr även att utvecklarna Traveller's Tales varit pinsamt medvetna om att det här är ett filmlicensspel, vilket märks genom hela spelet. Grafiken är kanske inte helt katastrofal, men den saknar den där glansen man förväntar sig av ett PlayStation 3-spel. Mellansekvenserna är hackiga och väldigt korta, medan den artificiella intelligensen har en hel del brister. När jag befinner mig mitt i staden och slungar in bussar i väggar, så förväntar jag mig inte att en taxibil ska ramma mig, tuta argt och sedan åka runt mig och stanna vid rödlyset. Det blir lite komiskt. En annan detalj som jag dock gillar är att man faktiskt inte kan döda människor i spelet. Oavsett hur vilt man beter sig så kastar sig folk alltid åt sidan, vilket gör att man slipper känna sig som en massmördare.

I slutändan så är Transformers: The Game ett ganska så kort spel som inte bidrar med särskilt mycket. Halvvägs genom spelet åkte jag omkring och krossade byggnader till höger och vänster, varpå min fru frågade "Är det kul?". Svaret jag gav var ett "Meh, sådär", vilket aldrig är ett gott tecken. Spelet känns aldrig särskilt engagerande, och det känns svårt att motivera ett köp till fullpris, i alla fall inte för folk som inte är Transformers-älskare. Hittar ni det för en mindre summa pengar kan det vara värt en omgång, men bristen på flerspelarfunktioner och intressant extramaterial (utöver bilder från filmen och att man kan låsa upp G1 Optimus och Megatron som spelbara figurer) gör att spelets glöd slocknar rätt fort - dess två kampanjlägen till trots. Ett helt vanligt licensspel, med andra ord.

---

5/10

Det har börjat dyka upp allt mer information om Insomniac Games kommande storspel Ratchet & Clank Future: Tools of Destruction, och nu har de precis släpps en ny trailer och en drös nya bilder från spelet. Trailern ser nästan löjligt snygg ut, och jag är om möjligt ännu mer peppad inför att få spela det. Det ser nästan ut som en Pixar-film om ni frågar mig. En demoversion har dessutom utlovats, men Insomniac har inte avslöjat några som helst uppgifter om när ett sånt kommer att släppas.

Om ni vill få en lite mer ingående inblick i spelets utveckling kan jag rekommendera utvecklarnas poddsändning The Full Moon Show, som finns att hämta HÄR. De släpper ett nytt 90-minutersavsnitt varannan vecka, där de snackar om utvecklingsprocessen och andra matnyttiga nyheter rörande sina och andras spel. De första avsnitten var lite skakiga, men nu gillar jag verkligen programmet. Det var i det senaste avsnittet som demoversionen utlovades, man det finns en hel del matnyttigt.



Ratchet & Clank Future: Tools of Destruction släpps någon gång i höst, förmodligen i november.

Uppdaterat! Nu har det släppts en större bild. Se miniatyren här till vänster.



USAToday har skrivit ihop en förtitt inför E3-mässan, och Killzone var ett av spelen. De släppte även en bild, varpå diskussionerna på diverse spelforum flödade som aldrig förr. Nu bekräftade precis Seb Downie (även kallad MotherH) på Guerrilla Games att bilden är äkta och från den senaste versionen av spelet. Han kommenterade dock att storleken inte var den bästa, och att vi kan se fram emot snyggare bilder inom kort.

USAToday-artikeln avslöjade även att Helghast-fienderna (på bilden) kan manipulera vädret och använda det mot dig, vilket är rätt spännande.

Vi kommer att veta mer om Killzone under morgondagen. Spännande tider.

Först BlackSite: Area 51, och nu Call of Duty 4... E3-trailrarna börjar trilla in nu veckan innan mässan, och jag är inte den som klagar. Det fjärde spelet i serien skippar andra världskriget och tar äntligen steget in i vår tid, något som känns väldigt passande. Andra världskriget är ju bara så 2002, om ni frågar mig.

CoD4 ska enligt uppgift utspelas i Mellanöstern och Mellaneuropa, och just den här trailern kretsar kring händelser i Ukraina, en av spelets flashback-sekvenser. Den huvudsakliga handlingen kresar kring nationalisten Zakhaev, som startat ett inbördeskrig med hopp om att återställa Ryssland till sin forna glans. Hans plan är att lura in amerikanska trupper i ett bakhåll, med hopp om att handlingen kommer att locka till sig militärstyrkor från hela världen. Den engelska underrättelsetjänsten har dock fått nys om hans planer, och gör sitt bästa för att sätta stopp för honom.



Som vanligt i spelen i CoD-serien så får man spela som olika soldater, men spelet använder som sagt flashback-sekvenser för att ge spelaren en större inblick i handlingen. De kommer inte bara att utspelas i Ukrania, utan fler områden har utlovats. Utvecklarna Infinity Ward har ju släppt tre spel nu som alla utspelats under andra världskriget, så det ska bli intressant att se en helt nyskriven handling. Än så länge så verkar det intressant, och de har verkligen lyckats med konceptet. Vissa delar av trailern ser helt fantastiska ut, och de har helt klart fått till miljöeffekter som regn, dammoln och explosioner.

Call of Duty 4: Modern Warfare ska släppas i november i år. Kolla in den nya E3-trailern här nedan.